Yesterday.

Är det inte lite sjukt att jag ibland inbillar mig att mina fantasier är verklighet?

Är det kanske då man ska ta tag i livet och inse att något är fel om man hellre lever i sina fantasier än i verkliga livet?

För jag önskar verkligen att jag kunde leva i min fantasi. Det värsta är att det är inte omöjligt, och inte alls långt bort från vart jag är nu, men ändå så overkligt.

Jag har sån ångest. Jag vill aldrig, Aldrig hamna "där" igen.

Men det känns som om jag redan är på väg..

du kanske trodde att du gjorde rätt hela tiden, men egentligen gjorde du fel? :p :)